I tid och otid kan jag känna mig ganska tillfreds och nöjd med det jag har.
Nu pratar vi i materiell väg. Jag har en lägenhet med tre rum. Ett fullt fungerande kök, ett barn/gästrum, ett sovrum med kingsize kontinentalsäng, ett vardagsrum med en flashig 47” ambilight tv, 5.1 ljudsystem, ett xbox OCH ett playstation och ett fräscht badrum.
Jag har mer kläder än vad som får plats i mina garderober, byrålåder och skåp. Mer skor och jackor än vad som kan stå/hänga framme i hallen. Inte bara en utan sju favoritparfymer. En relativt ny dator, en iphone 5 och en jättebra systemkamera med bra lins.
Skulle kunna fortsätta i en evighet men jag tror ni fattar grejen.
Det jag vill komma till är att jag ändå inte känner mig nöjd. Varför? Hur kommer det sig att jag har en massa sjuka begär och bara vill ha mer mer mer? Det spelar ingen roll att jag redan har allt jag behöver och ville ha förra veckan för nästa vecka är det någon annan trend eller något nytt som är inne att hänga på väggen som jag bara MÅSTE ha. Det har dessutom blivit VÄRRE sen vi fick Sam för då finns det ju en helt ny värld utav saker som man bara MÅSTE ha. Ekologiska, fairtrade-märkta, retro, inne, hippa, bra-för-utvecklingen-saker som det känns som att man måste köpa för annars kommer ju Sam bli en bebis utanför samhället som liksom inte fick växa upp med en bobby car. Är jag ensam om att känna såhär? Är jag den enda i världen om att känna begär för saker som jag bara verkligen inte behöver men vill ha ändå? Jag skulle inte tro det va.. Det är media som är det stora boven igen, TV-reklamer, Facebook-banners, föräldra-tidningar som trillar ner i brevlådan en gång i månaden och framför allt DU och JAG och alla andra på nätet som lägger upp saker som man kommit på ska öka lycklighetskvoten ytterligare några millimeter.
Egentligen vill jag nog bara säga att kvällar som denna, när det känns som att jag har koll på vad som är viktigt i livet, är jag så enormt j*vla nöjd med det jag har. Min absolut största bedrift i livet är och kommer alltid förbli Sam och så länge jag kan ta hand om honom och ge honom den uppväxten han förtjänar och behöver är jag lycklig. Med eller utan bobby car.
Mitt senaste begär.




Mina Graviditetsveckor börjar ju om på lördagar (vad vi vet nu