Begär

I tid och otid kan jag känna mig ganska tillfreds och nöjd med det jag har.
Nu pratar vi i materiell väg. Jag har en lägenhet med tre rum. Ett fullt fungerande kök, ett barn/gästrum, ett sovrum med kingsize kontinentalsäng, ett vardagsrum med en flashig 47” ambilight tv, 5.1 ljudsystem, ett xbox OCH ett playstation och ett fräscht badrum.
Jag har mer kläder än vad som får plats i mina garderober, byrålåder och skåp. Mer skor och jackor än vad som kan stå/hänga framme i hallen. Inte bara en utan sju favoritparfymer. En relativt ny dator, en iphone 5 och en jättebra systemkamera med bra lins.

Skulle kunna fortsätta i en evighet men jag tror ni fattar grejen.

Det jag vill komma till är att jag ändå inte känner mig nöjd. Varför? Hur kommer det sig att jag har en massa sjuka begär och bara vill ha mer mer mer? Det spelar ingen roll att jag redan har allt jag behöver och ville ha förra veckan för nästa vecka är det någon annan trend eller något nytt som är inne att hänga på väggen som jag bara MÅSTE ha. Det har dessutom blivit VÄRRE sen vi fick Sam för då finns det ju en helt ny värld utav saker som man bara MÅSTE ha. Ekologiska, fairtrade-märkta, retro, inne, hippa, bra-för-utvecklingen-saker som det känns som att man måste köpa för annars kommer ju Sam bli en bebis utanför samhället som liksom inte fick växa upp med en bobby car. Är jag ensam om att känna såhär? Är jag den enda i världen om att känna begär för saker som jag bara verkligen inte behöver men vill ha ändå? Jag skulle inte tro det va.. Det är media som är det stora boven igen, TV-reklamer, Facebook-banners, föräldra-tidningar som trillar ner i brevlådan en gång i månaden och framför allt DU och JAG och alla andra på nätet som lägger upp saker som man kommit på ska öka lycklighetskvoten ytterligare några millimeter.

Egentligen vill jag nog bara säga att kvällar som denna, när det känns som att jag har koll på vad som är viktigt i livet, är jag så enormt j*vla nöjd med det jag har. Min absolut största bedrift i livet är och kommer alltid förbli Sam och så länge jag kan ta hand om honom och ge honom den uppväxten han förtjänar och behöver är jag lycklig. Med eller utan bobby car. 

rökelse

 

Mitt senaste begär. 

Lite jävla åsikter om den lokala pizzerian..

Alltså, inte för att vi är värsta stammisar där eller så (har handlat där 2 ggr) men det skulle inte skada om han som ägde pizzerian kunde ändra lite attityd.
Pizzorna i sig är det absolut inget fel på men dom är heller inte mer speciella än på någon annan pizzeria.

När man kommer in är det alltid helt nedsläckt, känns därför alltid som att det är stängt. Sen är pizzabagaren (samma som ägaren förmodar jag) alltid så jävla otrevlig!
Nu kanske jag låter fördomsfull vilket absolut inte är meningen men de flesta pizzabagare brukar ju vara utländska och prata med brytning, vilket denna kille inte gör. Han pratar lika bra svenska som vilken svensk född i Sverige som helst (vilket jag antar att han är). Jag vet inte om det är det som gör honom dryg eller om han bara är född sån men det finns liksom INGET som helst servicetänk bakom hans pannben what so ever.

Första gången vi skulle beställa där ville Krister byta ut banan mot räkor ”ah visst men det kommer inte kosta samma” svarar han då. Tills vi inser att det finns en sån pizza som Krister vill ha för samma pris fast han ville ha med curry på. Nä då kostade det minsann inte extra. Lika så med pizzasalladen, kostade också extra och vill man få den slice’ad ja då kostade det också extra. Nämnde jag att dom inte tar kort heller?

Fine, ta alla extra kostnader bäst fan du vill men då kan du leverera lite service och kanske bjuda på ett leende.. Eller är det för mycket begärt?

Idag när vi skulle ha picknick köpte Erik en tonfisksallad för 75 spänn som nog var den absolut mest oarbetade salladen någonsin. Isbergssallad, en halv tomat några gurkskivor och en halv burk tonfisk. Knappt. Brödet och dressingen ingick men gaffel var han tvungen att så snällt be om.
Samma sak med slice’ningen av våra pizzor. ”Tar ni extra för att slice’a pizzorna när man tar med?” frågar jag. ”Nä, vi kan fixa det.” svarar han helt ointresserad. Schysst, framsteg sen sist tänker jag. Men självklart var det också för bra för att vara sant. När vi sätter oss på plats på fältet och ska käka är endast den ena pizzan slice’ad och Erik får äta med en trasig gaffel.

Hittar jag någon annan pizzeria i närheten kommer jag definitivt handla där i fortsättningen.

Förlåt om jag gick på för hårt. Blir bara så upprörd när folk som ska leverera service inte gör det.

Tankar i natten

Nu när det börjar ”små”-närma sig BF så ligger jag alltid och funderar en stund på hur det kommer bli att vara en förälder. Aldrig någonsin kommer man kunna sätta sig själv i första rummet, anpassa sig efter vad man själv vill, göra sånt man bara känner för liksom. Det skrämmer mig samtidigt som det är det enda jag vill! Jag vill ju bara skaffa familj med min Krister och syskon till vår lilla kille som ska komma men omställningen som ska ske är ju extremt stor och jag tror nog att det kan ta ett tag innan man vänjer sig liksom. Inte få sova hela nätter, gå upp tidigt på morgonen etc. Hade det inte vart för att Krister är så lugn i detta hade jag nog känt mig skit stressad just nu. Fattar inte alla som säger att tiden går såååå långsaaaamt i slutet men jag antar att jag kommer få käka upp det en si sådär 4-5 dagar efter BF när man bara inte pallar vara gravid längre.
Fast det är också många saker jag ser fram emot utan magen.
Typ inte känna sig ivägen hela tiden, ligga och sova precis hur man vill på både rygg och mage, sitta normalt på toaletten, knyta skorna normalt, shoppa nya kläder på vanliga affärer!
Tänker en hel del på hur lång tid det kommer ta innan man känner sig något så när normal igen. Både fysiskt och psykiskt. Hoppas det inte dröjer allt för länge. Har ju hittills bara gått upp 5 kg så det borde ju gå ganska snabbt kan jag tycka efteråt. Bebis borde ju ändå väga dryga 3 kg och sen är det ju en hel del annat som ska ut ur kroppen också. Som sagt är det många funderingar just nu. Men det känns mest som att det bara är att vänta och se. Allt är ju så individuellt, alla barn är ju olika och graviditeter lika så.
God natt på er vänner. Hoppas ni hade en underbar midsommarafton! ♥

20120623-024351.jpg

Spelar ingen roll hur många ggr jag drar ner tröjan..

..den åker ändå upp lila fort igen!

Så här ligger man i soffan i vecka 30 och surfar runt på mobilen. Kollar lite nya bilder på fb, läser lite blogguppdateringar och så helt plötsligt bestämmer sig bebis för att flytta på sig inuti magen. En helt fantastisk och underlig känsla på samma gång! För några veckor sen kunde jag beskriva sparkarna som ofrivilliga muskelsammandragningar, vet inte om ni förstår vad jag menar men det var iaf den bästa beskrivningen jag kunde komma på när Krister frågade. Nu känner jag verkligen skillnad på när han rör sig lite grann, sparkar och flyttar sig helt och hållet. Det senaste är nog den konstigaste känslan. Helt plötsligt rör sig hela magen som en våg och jag blir så medveten om att han verkligen är där! Våran lilla bebis-kille. Inuti min mage. Längtar bara mer och mer för var dag som går efter att få träffa honom, lära känna honom och se hur han ser ut! Tror han kommer bli väldigt lik Krister. :)

20120509-221718.jpg
Tänk att han ligger där inne. En livs levande bebis i min mage som jag och min underbara man har skapat. Helt enorm känsla!

Godmorgon vecka 16!

Mina Graviditetsveckor börjar ju om på lördagar (vad vi vet nu :) ) och igår när familjen var här så insåg jag verkligen hur fort tiden går. läser en massa gravid-bloggar som börjar snacka om att räkna ner och inte upp (som jag fortfarande gör). Alltså, om 4 veckor har jag gått halva tiden! Att vara gravid i 9 månader känns som en evighet när man får ett plus på stickan. Verkligen en evighet men rätt var det är så sitter man där på BB och ska krysta ut en 4 kg bebis. Åh vad jag längtar. :)
Haha, inte efter själva förlossningen kanske, ärligt talat är jag livrädd men efter den där mys-stunden efter när bebisen helt nyfödd och skrynklig ligger där på ens bröst för första gången och snosar. Kan inte ens föreställa mig lyckan. :) Ikväll ska vi på middag hos några väldigt nära vänner, nästan släktingar skulle man kunna säga. Det ska bjudas på kinesisk hotpot och jag och hjärtat har eventuellt en liten nyhet att announce’a. :) Ska se om jag kanske får upp en riktig bild på magen också även om det inte har hänt mycket sen sist.

Nu ska jag göra frukost till familjen! <3